En av de ovanliga av Mia Grönlund
Förut var jag en av de vanliga. 30+, gift med barn, fast anställning och eget hus. Jobbade på och reflekterade inte nämnvärt över min tillhörighet här i världen. En av de vanliga med mer eller mindre vanliga fördomar om sådant jag inte kände till så bra.
Nu är jag en av de ovanliga, för jag fick ett litet barn som inte är som alla andra. Nu är jag den som man kanske kikar lite extra på, viskar om och säger: ”- Där går hon som har ett sjukt barn, ett ovanligt barn”, och sen snabbt tillägger: ”- Vilken tur att mitt barn är friskt”. För jag var en sådan före jag blev ovanlig, en sådan som tittade, viskade och drog efter andan och lättad kunde konstatera att det ödet jag betraktade inte var mitt öde.
Nu när det ovanliga ändå blev mitt öde är jag förundrad över att jag kunde vara så rädd för det ovanliga. För mig var det värsta som kunde hända, det var att få ett sjukt barn, och när det hände så upptäckte jag att när det värsta redan hänt, finns inte mycket att vara rädd för. För det är inget farligt eller hemskt egentligen, bara lite annorlunda. När man lever mitt upp i det ovanliga blir det också vanligt, och det känns skönt att inte behöva vara rädd längre.
De vanliga vet nog inte vad de går miste om, för att få ta del av en ovanlig liten människas liv är något alldeles extra. Att bli sprittande glad även när barnet utvecklas väldigt långsamt, just för att barnet utvecklas ”trots” sina hinder inte ”tack vare”. Jag är så stolt över att vara just det här lilla barnets mor, med allt vad det innebär. Lika stolt som jag är över mina friska barn, fast på ett annat sätt.
Något jag fick på köpet när jag blev en av de ovanliga som jag inte räknat med, var förutom att ifrågasätta många av mina fördomar var ett nytt perspektiv på livet. En egentligen ganska självklar insikt om att vi alla är människor. Alla är MÄNNISKOR, lika värdefulla men samtidigt lika oskyddade mot livets nyckfullheter.
Jag önskar att fler tänker efter nästa gång de ser någon som i deras ögon är annorlunda. Tänk på att det är någons älskade barn, någon som värdesätts för just den person det annorlunda barnet är. Inte tack vare av sitt ”annorlundskap” utan tack vare kärlek, ren oförställd kärlek.
Nästa gång kanske det är du som plötsligt blir en av de ovanliga. Bli då inte förvånad om jag ser dig, kommer fram och säger: ”- Grattis, och välkommen till ett helt nytt liv!”
Denna text och bild publicerades i samlingsskriften Sanct Olof 2009 (ISSN 0356-5386) med tema "Tillhörighet" som utkom i november 2009.
