Vi fick komma upp till IVA kl. 16.00, Victor var fortfarande sövd och i respirator. Dock hade han lite mer gips än vad vi räknat med...för hela pojken var gipsad från armhålan och nedåt.
Han kom ur respiratorn vid 18.00, men mår rätt risigt för han har jätteont och är väldigt frustrerad över att inte kunna röra sig. Han har fått blodtransfusion, hjärtstärkande medicin, morfin och massor med vätskedropp så han är rätt svullen över hela kroppen.
Dom ska göra en röntgen tidigt i morgon bitti och beroende på vad den visar och hur ont han har haft i natt, så bestämmer narkosjouren om han kan flyttas till avdelningen i morgon.
Lilla gipsgubben...hoppas han står ut med det så småningom, eftersom han ska ha det 1 månad. Mycket tankar har vi haft om hur man fixar det rent praktiskt, men det visar väl sig. Som t.ex. hur ska han kunna sitta i en vagn, bilstol, matstol eller på golvet m.m.
För att inte tala om blöjbyten...hjälp.
15 kommentarer:
Varmaste, varmaste kramar åt er alla!
Men lilla gubben, men tänk på att en månad är kort tid av ett helt liv.
Super skönt att det har gått bra, hoppas att det fortsätter att gå åt det hållet.
Massor av kramar från oss till er alla.
Lilla lilla tappra Viktor och tappra tappra familj! Vi tänker på er!
Stackars liten! Jag kan verkligen förstå om han är frustrerad.
Hoppas nu att den här månaden går snabbt och att allt sitter som det ska så ni slipper gipsa om...
Många styrkekramar, Sofia
Oh lille barn..Nu gäller det att få en månad att svischa förbi.
Finns inget att säga mer än att vi håller på er...styrkekram.
KRAM och en stor fet puss pa Victors näsa som INTE är gipsad fr oss i Österrike.
Men oj vad mycket gips det blev.
Håller fortfarande alla tummar att det går bra nu med tvätt, blöjbyte och så klart att han ska må bra fast han är så inpackad och självkart att han inte har ont.
Lena
Åh vad skönt att det gick bra!! Jag har tänkt massor på er...Men visst är det mycket gips.. förstår du undrar hur det ska gå! Hoppas ni får råd o stöd hur ni ska göra nu och att lille V snart finner sig i det hela och repar sig! *varma kramar* /treans mamma
Men lilla gubben =(
Stackars Victor vad knasigt det kan
bli. Det är naturligtvis jättetufft för er att se honom så här. Vi tänker jättemycket på er!!
Vi har ju bara erfarenhet av lårhöga gips men Elliot har alltid accepterat dom ganska fort
Bara allt går bra och operationen ger det resultatet ni hoppas på så är det ju värt allt slit.
massa masssa massa kramar
Hua, ja det är nu "jobbet" börjar. Vi fick ligga inne en månad med Alvin efter hans TCPC. Han hade kvar ett drän så länge. Han kunde röra sig och var superotålig och uttråkad. Just då var det superjobbigt och tufft. Så här efterår tycker man att det gick väldigt snabbt och bra.
Kul saker att göra när man inte kan röra sig som vanligt; film, lego, sånadär magnetpinnar som man kan bygga olika saker av, flanobilder (finns att köpa på Toys'r'us med ansikten eller bondgårdar mm), läsa, måla och klistra, pärla. Man får använda fantasin (o:
ojoj lillkillen, vilket litet gipspaket...men det måste kännas så skönt ändå att operationen är över. Som någon sa, en månad går snabbt och tänk så värdefullt sen när allt är i sin ordning!
Ha det gott allihopa!
kram caroline
Hej Mia! Vad skönt att operationen är över och att den gick bra!Jag har tänkt mycket pa er.Hoppas att lilla fina Viktor börjar snart att ma bättre.Manga styrkekramar fran din smakusin Cecilia!!!
ni är alla duktiga!!
Kramar,
eva
Sötnos. SÖTNOS. Jag tänker på er hela tiden. Energikramar!
Tack för alla fina kommentarer & för att ni är snälla och tänker på oss. Just nu delar vi rum med en ung kille som inte vaknat upp efter en hjärnoperation för över en vecka sen, så vår gipsgubbe känns som rena lyxen i jämförelse. Kramar Mia
Skicka en kommentar