Språkbegåvad?

Det blev nog lite för svårt...Victor säger "Mavis' horn" alltså Mavis tuta. Klart som korvspad eller hur!

Han fick en dvd med Thomas Tåget som endast har engelskt tal, men han vill se på den ändå. När han ser på den så ändrar han sitt uttal, från "ä e ommah" (där är Thomas) till "ih ååmmah" (it's Thomas) med engelsk accent. Så nu är det ännu svårare att tolka vad han säger, när han har börjat blanda svenska och engelska.

Jag blev lite avskräckt när jag såg den autistiska flickan Daniella som i princip bara kunde prata "pingu", efter att ha sett på Pingufilmerna. Så efter att jag såg den försöker vi vara noga med att han får se filmer där dom pratar tydligt, för han är väldigt duktig på att härma alla möjliga ljud.

Hatten förlag

Vill bara tipsa om att Hatten förlag, som bl.a. Victors favoritfigurer Babblarna har en helt ny hemsida med jättebra material för språkträning!

Gå in på hattenforlag.se och bli inspirerad!

Språkträningspyssel

För ett tag sen fick vi ju fina tygfonem som vi använder i Victors språkträning. Vi har också börjat använda Praxis, som också utgår från fonem men som representeras av en bild.

Igår sydde jag praxisbilder på baksidan alla våra tygfonem och har nu kombinerat två språkträningsmaterial till ett!















Jag gjorde en färgkopia av praxiskortet som jag laminerade, sen klippte jag ut bilderna och gjorde perforering (hål med nål) runt kanten och tråcklade fast bilderna på baksidan av fonemen med tråd.

Eget språk

Victors tal utvecklas hela tiden och han härmar mer och fler ord för varje dag. Han tar dock konsekvent bort alla konsonanter utom M, N, NG, J och H.

Några smakprov följer här:

omme = boll
oma = tåg (från Tåget Thomas)
oma = blomma (eller egentligen allt grönt som växer)
oma = drömma (från Drömmarnas trädgård)
oma = ormar
ah = tack
ah-ah = pappa
ah-ah = farfar
ah-ah= kaka
ih-ah = katt
ih-ah = fiskar
inna = kanin
inna = stenar
å-a = fågel
ej-åå = hej då
ej = hej
eh = ägg
nga = gunga
nga = många
njaa = bra
nja-nja = La-laa (Teletubbies)

Så det gäller att vara koncenterad och titta efter noga vad som finns i närheten, särskilt när han säger OMA. För säger man fel ord blir han arg, och säger man inget alls blir han också arg...

Mera Boardmaker

Man kan också använda Boardmaker till att strukturera upp dagens händelser. T.ex. genom att använda ett laminerat papper som har en grön och en röd sida där man sätter fast bilder. På den gröna sätter man bilder på det som ska ske, och sen när man gjort det som är på bilden tar man bort den och "postar" bilden på den röda sidan.





























Annars blir det nog lätt så att Victor väljer bilden "såpbubblor" om och om igen hela dagen . Dom använde en liknande metod med gröna/röda sidor på Habben när vi var där, så det tog vi till oss och började använda det här hemma idag. Man kan också ha en liten postlåda där man postar bilden när man gjort det som är på den.

Boardmaker

Igår fick vi nytt träningsmaterial till Victor från kommunikationsterapin/talterapin: Boardmaker.















Boardmaker är bilder som man laminerar och använder som komplement till tecken och annan alternativ kommunikation. Victor fick en liten röd pärm där vi satte in lite bilder som han ska få välja aktiviteter ifrån.

När Victor själv för första gången fick välja fritt bland de 4 sidor som finns valde han givetvis "kalas", men tyvärr fick jag säga nej till det *s*. Men sen valde han boll, såpbubblor och spelkulor. Så igår kväll satt vi i köket och bollade, blåste såpbubblor och rullade spelkulor på en bricka.

Tanken med Boardmaker är att han ska kunna föreslå och välja aktiviteter, och att vi ska kunna visa med bilder vad vi ska göra som ett stöd till tecken som vi redan använder.

Tänkvärt

Jag såg nyligen en gripande dokumentär som handlade om afasi och stroke, som hette "Den nya Cinna". Den handlar om en ung kvinna som får en stroke och mister många förmågor bl.a. sitt språk. I vår hjärtförening finns en strokegrupp, men jag har hittills inte riktigt förstått hur omfattande skador en stroke medför.

Filmen visar Cinnas kamp om att återerövra sina förmågor och göra sig förstådd. Jag berördes enormt av dokumentären med tanke på hur mycket vi kämpar med språkträningen i vår familj, och undrade om afatiker har nytta av tecken som stöd.

Den väckte åter igen tankar om hur frustrerande det är för Victor att inte ha ett språk som alla förstår, men jag är oerhört glad att tecken fungerar för oss, annars vore det fruktansvärt svårt för både honom och oss att förstå varandra.

Dokumentären går att se till den 2 september och finns här.

Fin gåva!

Igår fick vi "ärva" en hel påse med fina textila bokstäver av en DS-kompis som ska börja skolan i höst. Bokstäverna används enligt Iréne Johanssons språkträning (Karlstadmodellen) av bl.a. fonem (hur bokstäver låter) och grafem (hur bokstäver ser ut).

Victor satt mitt i högen av bokstäver och tog upp en efter en och sa: aaaa, iiiiiii, eeee, mmmm. Fast han höll dock inte i rätt bokstav ännu, men så småningom kanske han känner igen några!

Bokstäverna kan man köpa antingen färdigsydda eller som gör-det-själv paket från Marias verkstad.

Mera!

Idag har vi varit till Lekoteket på kommunikationsträning med Anita. Victor visade tydligt tecknet "mera" och ropade "eeea" när Anita blåste såpbubblor. Det är härligt med en terapiform som han blir så glad av!

Teckenpyssel

Jag är inte mycket för att pyssla annars, men att göra material med tecken är rätt roligt. Jag använder "Bildbas tecken" och lamineringsmaskinen som jag köpte i julklapp åt mig själv.

Nu har jag äntligen börjat komma igång med att skriva ut bilder, och igår provade jag att laminera tecken som jag klistrade in i några av Victors favoritböcker.

Lamineringsmaskinen på bilden (och "Bildbas tecken") har jag köpt från Hatten förlag. Det finns ett startpaket där man köper vanlig en maskin + laminering, klisterlaminering och magnetlaminering. Det på bilden är klisterlaminering, bilderna lamineras på ovansidan och får en klisteryta på undersidan.

Tidig julklapp åt mamma!

Mamma












Är












Glad!












Och varför är mamma glad då? Jo, för jag har äntligen fått hem "Bildbas tecken" och lamineringsmaskinen som jag beställde för ungefär 100 år sedan!

Så nu ska jag börja göra eget material, jag ska börja med Tittuts sånghäfte (som jag lovar att lägga ut som .pdf senare) och egna teckenkort med bilder på Victors favoritsysselsättningar på så att han kan visa själv vad han vill göra.

Bara roligt med tant Anita!

Äntligen har vi börjat med en terapi för sonen som bara är rolig! Det gör inte ont (som fysioterapin), och han blir inte ledsen och vinkar "hejdå" så fort vi börjar.

Terapiformen heter kommunikationsträning och utförs av en specialpedagog från Lekoteket. Nu i början leker och busar hon mest med sonen, men så småningom ska dom också öva mera med tecken, använda olika bildkort och sjunga teckensånger och ramsor.

Det var så fint att se honom vara trygg med henne och han visade alla sina konster, han drog till och med till med ett helt nytt tecken: "mera", när han ville att hon skulle sjunga mera!

Jag är så oerhört tacksam för att vi fått beviljat denna terapi, särskilt med tanke på hur det i många kommuner dras in på olika stöd till våra minsta och svagaste.




















På bilden visar han hur högt han kan bygga med Duplo-klossar innan dom trillar omkull. Fråga mig inte varför han envisades med att blunda. Kanske på grund av färgkombinationerna i vårt tjusiga 70-talskök?

Tecken!

Lillebror har börjat teckna själv! Första tecknet var "mat", det kom för några veckor sedan. Nu i dagarna har det lossnat för honom och nu kan han: sova, lampa, skor, hund, bil. Det är helt magiskt att se honom använda händerna och kommunicera med oss!

Det känns härligt att det har lönat sig att använda tecken som stöd till talet för det funkar ju! Det kändes trögt i början att teckna när han inte var så intresserad av att titta på tecknen. Men nu när han börjat teckna själv så känns det väl värt allt arbete.

Jag har lärt mig tecken genom från Teckenhatten (CD-ROM och Ficklexikon) och Teckenspråkswebben, sen har jag också gått en 1-dags teckenkurs på Ålands Vårdinstitut.

Babblarna

Gårdagens pedagogiska inköp bestod av figurer och nya böcker med Babblarna. Vi läste om Babblarna via en blogg (kommer inte ihåg vilken tyvärr) i början på året, och undrade vad det var för nåt och letade upp hemsidan. Sonen blev helt förhäxad och vi körde Babblarnas musikvideo säkert 10 gånger i rad!

Babblarna bygger på Karlstadmodellen för språkträning av barn med försenad språkutveckling, främst utvecklad för barn med Downs syndrom.

Här leker han med sina kompisar: Babba, Bobbo, Bibbi, Dadda, Doddo och Diddi.

Det stora ansvaret

En stor skillnad på att ha ett friskt barn och ett som utvecklas lite annorlunda är det stora ansvaret. Det är ju så att "vanliga" barn utvecklas i sin egen takt och behöver inte så mycket hjälp för att lära sig sitta, krypa, stå och gå. Även talet brukar komma av sig själv utan större bekymmer.

Men när man har ett barn som inte utvecklas i vanlig ordning ligger ett stort ansvar på föräldrarna att se till att barnet lär sig allt det där. Jag personligen kan tycka att det känns pressande att det ligger på mig att lära sonen dessa saker. Det är inte så att jag inte har nån lust att jobba med honom, det är bara det att det känns ibland som man är en pedagog i stället för en mamma.

Jag har inte någon utbildning i att fysiskt träna barn med handikapp eller nån examen i logopedi men ändå känner jag att ansvaret till 100% ligger hos mig angående sonens utveckling.

Vi träffar både fysioterapeut och talterapeut regelbundet, men största delen av träningen gör vi hemma. Så känslan när dom frågar om han lärt sig något nytt är nästan som om frågan vore: "-Har du lärt honom det han borde kunna nu?".

Jag skulle hellre bara mysa hela dagarna med sonen och bara vara mamma.

PS. Det andra stora (och allvarligare) ansvaret som gäller att se förändringar i hans fysiska mående är en helt annan sak som jag nog tar en annan dag. Måste nog samla lite krafter först för att sammanfatta den saken.

Vad är grejen?

Vad är grejen med att alla språk i princip har en egen variant av teckenspråk? Innan jag började med tecken som stöd till sonen så tänkte jag: Aha, vad smart då kan han ju kommunicera med alla som kan teckna i hela världen. Men ser man på, så enkelt var det ju inte...för det visade sig ju att det är olika tecken på olika språk.

Ännu mer förvirrad blir man sen när man märker att det finns lokala varianter av tecken, s.k. dialekter eller pedagogiska institutioners egna varianter. Det vore ju så bra om någon skulle konstruera ett internationellt teckenspråk. Det skulle kunna bli som ett levande Esperanto, tänk att då skulle man ju kunna kommunicera med vem som helst i hela världen.

Vi har i alla fall valt att teckna på rikssvenska eftersom vi uppenbarligen pratar svenska. Men vi skulle ha nytta av att kunna finlandssvenska eller finska tecken eftersom vi sannolikt kommer att träffa pedagoger som inte kan svenska tecken. Ett klassiskt Moment 22, eller?

Det finns en kul blogg som heter just “Vad är grejen?”. Den har för övrigt inte någonting med tecken att göra.