Gröt!

En månads sondfrihet har vi nu upplevt och det är fantastiskt skönt att slippa sonda, men också fantastiskt påfrestande att få i gossen mat vissa dagar. Eftersom han inte tuggar (kan inte/vill inte/har glömt hur man gör) är utbudet något begränsat, men nu har vi kunnat utöka menyn med en ny rätt: Cracotte-gröt!















För er som inte hört talas om Cracotte-gröt kan jag berätta att det är en egen uppfinning. Gröten består av smulat Cracotte-bröd som man blandar med hett vatten och massor med smör till en gröt. Victor har tidigare ätit brödet men det har varit lite besvärligt eftersom han ju inte tuggar, så han har bitit av en bit och låtit den långsamt smälta i munnen. Så jag tänkte att eftersom han gillar smaken borde man ju kunna mosa det, så att han kan äta mera.















Vi har nu infört Cracotte-gröt till frukost och kvällsmat och därigenom ökat på kaloriintaget med ca 200 kcal extra per dag. Han äter det med glupande aptit och skålen är tom på några minuter!

Ståträning

Victor har hittat en ny favoritsysselsättning som samtidigt är ypperlig ståträning! Han har en gång stått hela 30 minuter där i hörnet och pysslat med dvd-fodral och muminfigurer utan att tröttna. Det bästa är när man kan baka in träningen i vanlig lek, då märker han inte att det är träning han håller på med!

Han har sina ortopediska skor på sig, annars står han och svajar så att fotknölarna nästan tar i golvet. På ryggen har han ett hemmabygge, en gammal marimekkoryggsäck som jag gjort om till pumpryggsäck.

Han har börjat gå bättre och bättre med stöd sen han börjat stå i hörnan, nu orkar han gå ett helt varv runt vårt soffbord helt på egen hand. Han behöver fortfarande hjälp med att komma upp på fötter, det är ännu för tungt för honom att ta sig upp till stående själv.

Tuggskola & sondmatning

Roten till allt ont är enligt min högst personliga åsikt sondmatningen. Nåja, kanske inte allt ont men jag tror definitivt att det är orsaken till att min son får kväljningar och därmed dålig aptit. Det är bara inte normalt att få mat in i magen/tarmen som inte passerar munnen.

Genom att äta med munnen = tugga och svälja så får hjärnan besked om matintag och utsöndrar saliv som innehåller ämnen som bryter ner maten. Hjärnan skickar därefter meddelande till tarmarna att det är dags att börja jobba.




















Vi ska påbörja en "Tuggskola" i samarbete med vår talpedagog för att få Victor att tugga mat (och även att dricka) och därmed kunna äta annat än puréer. Tuggskolan är utformad av Mun-H-Center och vi har därifrån fått en broschyr med instruktioner.

Inspirerad av broschyrer räknade jag igenom Victors dagliga matintag + sondningen och kom fram till att försöka lämna bort sondningen och ge honom större mängd mat, för mat innehåller ju också vätska.















Ikväll provade jag att mixa en större burk matpuré och se om han skulle orka äta upp den. Han åt hela burken på 200 ml + en liten fruktburk på 125 ml = 325 ml mat! I vanliga fall äter han 2 st 125 ml burkar och får 80 ml sondmat = 330 ml så det är ungefär samma mängd. Kalorimässigt är det 295 kcal i den "gamla" maten och 305 kcal i den "nya".

En gång är ingen gång, men förhoppningsvis var det inte någon engångsföreteelse!