Imsavimsa - nu även på engelska

Hittade en väldigt häftig grej idag: Google Translator.

Om man klickar här så kan man läsa min blogg översatt till engelska! Det blir faktiskt en bättre översättning än man kunde tänka sig, lite knasigt blir det förstås ibland, men det är helt klart läsbart.

Sensotek

Idag var vi med Tittut på studiebesök till specialfritidshemmet Orion för att få information om deras verksamhet och bekanta oss med deras lokaler. Vi diskuterade lite hur vi kanske skulle kunna samarbeta för att få fram specialverksamhet för barn mellan 0-6 år.

Drömmen vore en specialavdelning (med inriktning på kommunikation) på ett daghem, eller annan liknande verksamhet för de mindre barnen med utbildade pedagoger. För det är något som just nu helt saknas här på Åland, det enda alternativet som erbjuds är vanligt dagis med assistent/gruppassistent.

Victor blev i alla fall väldigt förtjust i deras sensotek*, särskilt i deras bollhav med ljusspel!




*) Ett sensotek består av rum speciellt inredda för att stimulera så många sinnen som möjligt. Rummen är försedda med sinnesstimulerande material, redskap, teknik och effekter som kan fånga uppmärksamhet, väcka nyfikenhet, locka till initiativ och utforskning.

Vår nya oas

Äntligen är den färdig, och så som jag längtat! I över 10 år har jag önskat mig en bastu och nu är den äntligen klar! Igår premiärbadade vi och det var sååå skönt.

När Victor blir av med korsetten ska han också få bada. Han tycker det är jätteskönt med bastu, och han får igång blodcirkulationen så att han inte är marmorerad i huden (som han alltid annars är).

Vi installerade en kombinerad bastuspis med ångfunktion och det kan jag verkligen rekommendera, man kan välja mellan vanlig "torr" bastu och en härlig ångbastu!

Bara förkylt - än så länge

Det som jag trodde var början på en ny tarmepisod verkar "bara" vara en lättare förkylning. Snor och lite hosta men inget värre än att Pulmicort och Ventoline-inhalationer hjälper.

Kollade upp sonens senaste immunförsvarsvärde, och det har tyvärr sjunkit trots ökad dos gammaglobulin subkutant. Från 9,3 till 6,4...så det verkar som det måste bli intravenöst gammaglobulin i fortsättningen och då hoppas vi ju på en Port-a-Cath i så fall.

Vi ska på 2-årskontroll den 7 april hos vår egen barnkardiolog och ska då igen ta upp diskussionen om en P.A.C.

Nu ska vi iväg på kommunikationsträning och se om det där dyker upp några nya tecken idag!

Tisdagstema - platt

Dagens tema illustreras av platta lappar = vårt vardagsmatsprojekt. För det svåraste är ju inte att laga mat varje dag, utan att komma på vad man ska äta.

Vi skrev 7 maträtter var på lappar, la dom i en bunke och blandade runt och drog sedan nästa månads matsedel. Reglerna var enkla, ingen extravagans som löjromstoast eller inbakad oxfilé utan vardagsmat. Resultatet skrevs ner som en fyra-veckors meny.

Eftersom alla fått bestämma 7 rätter var, så blir det förhoppningsvis inget gnäll när det är någon mat som man inte gillar så värst. Jag måste bara komma ihåg att det gäller även mig.

Makaronilåda...blurk.

Upp i gazellen!

I morse efter frukosten så visade Victor att han ville upp i gazellen, jag var tveksam till att han faktiskt ville det men satte upp honom i den ändå.

Jag blev lite förvånad när han glatt stod i den och lekte i över 30 minuter utan minsta antydan till gnäll. Iofs såg han på sitt nya favoritprogram "Tomas Tåget", eller "mah" som Victor säger hela tiden, men det känns bra att han trivs i gazellen.

För övrigt är han snorig och har sovit uruselt i natt, så jag har en liten föraning om tarmbekymmer på kommande men vi försöker förtränga det tills det inte går längre. Han brukar nämligen vara snorig ett par dagar före tarmen slutar fungera, och sen hade han kväljningar vid 2 av 3 sondningar igår och det är ett tecken det med.

Mera underbarn

Vi var igår på ett diskussionstillfälle som Ålands museum ordnade med anledning av utställningen "Underbarn" av Mary Ellen Mark. Till diskussionstillfället kom bl.a. personal från omsorgen, museipersonal, konstnärer och föräldrar.

De utställningsansvariga undrade bl.a. om någon ansåg utställningen som kontroversiell med sitt tema eller integritetskränkande för barnen som avbildas. Jag för min del kunde inte se något som helst kontroversiellt eller kränkande. Jag såg bilder på barn i sin vardag, och i olika känsloyttringar som glädje, sorg och ilska.

Kanske jag är ett undantag som inte tycker att en närbild på ett gravt handikappat barn är något speciellt kontroversiellt. Det är mera så för mig att om jag inte sett nån med t.ex. Downs syndrom på ett tag så känns det konstigt.

En intressant aspekt som kom fram var att utställningen är "bannlyst" i USA, varken bilderna eller filmen "Alexander" har visats där överhuvudtaget. Fast det kanske inte är så konstigt att i ett land där plastikkirurgi dyrkas och alla ska vara perfekta, så finns det inte plats för dom som är annorlunda.

Jag är stolt över vårt lilla museum här på Åland som med öppna armar tagit emot utställningen. Kanske det är så att man i ett litet samhälle är mer öppen med det som är annorlunda, att det inte finns plats att gömma undan handikappade och utvecklingsstörda utan att dom är en naturlig del av samhället precis som alla andra.

PS. Utställningen öppen till den 12 april, och filmen "Alexander" visas alla dagar i museets filmsal (vardagar kl. 11, 12, 13, 14 + tisdag och torsdagkvällar kl. 16, 17, 18, 19 och 15 & lö-sö kl. 13, 14 och 15). Gå se filmen och utställningen och bli berörd!

Uppdatering: Alla bilder i utställningen går att se här: http://www.maryellenmark.com/frames/exchild.html , i kolumnen till vänster går det att klicka på bilderna så blir dom större. Högst upp mitt på sidan finns sidnr där man klickar sig vidare.