Oj vad mycket skoj Victor har fått vara med om på Habben, så kul att få se bilder! Härligt med något som INTE innebär hemska undersökningar och provtagningar...
Honungspojkens mamma: Ja, stackarn som aldrig fått pyssla hemma förut ;-). Men han är så nöjd till sitt sätt så det har liksom inte behövts pyssel här hemma. Men nu har han lekt med play-doh varje dag en stund sen vi kom hem! Kram!
Hej! Roligt att ni tittade in hos oss. Jag tycker att du gör helt rätt som står på dig angående elrullstolen. Om han skulle bli "lat" av en sådan? Njä, för helt plötsligt öppnade sig en helt ny värld. Han kan själv välja vart han skall "gå".
-"Vi ses sen" kan han säga och brummar iväg.
Eller
-"Jag kommer tillbaka..."
Han åker alltid bara där jag kan se honom. Men nu kan han själv åka i vattenpölar. Han kan själv stanna vid tidningsstället i affären och välja en Bamse. Han kan själv köra ut på gräsmattan eller på stigar och upptäcka saker utan att be mig. Faktiskt har han inte bett mig för han har liksom inte kommit på tanken att gå någon annanstans än där vi gått förut. Nu kan han helt själv komma på att han vill se och göra saker. Hela hans värld blev större. Han pratar om nya saker och tänker i nya banor. Det är väldigt mycket värt!
Mie: Det har verkligen gett mig inspiration att läsa om hur bra det varit för Neo. Jag hoppas att jag har rätt i min önskan om en rulle, och att det skulle ge Victor mer frihet. Hoppas nu bara att vi får grönt ljus från habiliteringen!
Bloggen handlade till stor del om vår vardag, en vardag som ändrades radikalt när yngsta sonen föddes (mars 2007) med ett komplicerat hjärtfel (Fallots tetralogi) och ett genetiskt syndrom (Cornelia de Lange typ II).
Hans första 9 månader bodde vi på sjukhus, han har blivit opererad 8 gånger för att korrigera de olika medicinska problemen som upptäckts. Förutom sitt hjärtfel har han bl.a. opererats för skolios och behandlas med gammaglobulin för immunbrist. I maj 2011 började vi med behandling av tillväxthormon pga kortvuxenhet. I januari 2012 fick han diagnosen autism.
Our youngest son was born in March 2007 with a congenital heart disease (Tetralogy of Fallot) and has been clinically and genetically diagnosed with Cornelia de Lange syndrome type II . His first 9 months was spent in the hospital and he's had 8 surgeries to correct his various problems so far. He has had surgery to correct his severe scoliosis and is being treated with immunoglobulin for his immune deficiency. We started GH-treatment in May 2011. In January 2012 he was diagnosed with autism. Him having all these conditions has dramatically changed our lives. Feel free to e-mail me at: imsavimsa73 (a) gmail . com regarding any of these issues.
Kuopuksemme syntyi maaliskuussa 2007. Hänessä todettiin synnynnäinen sydänvika (TOF) ja synnynnäinen oireyhtyma (Cornelia de Lange II). Ensimmäiset 9 kuukautta asuttiin sairaalassa, ja hän on ollut 8 eri leikkauksessa. Hänellä on myös vakava skolioosi ja immuunipuutos. 2011 aloitimme kasvuhormonihoidon. Tammikuussa 2012 hän sai autismidiagnoosin. Kaikki nämä asiat ovat todella drastisesti muuttanut meidän elämää. Sähköpostiosoitteeseen: imsavimsa73 (a) gmail . com voi lähettää viestin näistä asioista.
10 kommentarer:
Så STOR han har blivit! ärligt att se!
Härligt ska det stå och ingenting annat...
Oj vad mycket skoj Victor har fått vara med om på Habben, så kul att få se bilder!
Härligt med något som INTE innebär hemska undersökningar och provtagningar...
Kram Emme & Carina
Ingrid: Och ännu större blev han i mina ögon när han fick och kunde göra såna saker han inte gjort hemma. Som ett "riktigt" dagisbarn!
Carina: Ja, det var mest leenden den här gången till skillnad från foton som jag tagit på Barnkliniken och liknande. Kram & tummisar!
Vilken liten pysselman han är!
Kram
Honungspojkens mamma: Ja, stackarn som aldrig fått pyssla hemma förut ;-). Men han är så nöjd till sitt sätt så det har liksom inte behövts pyssel här hemma. Men nu har han lekt med play-doh varje dag en stund sen vi kom hem! Kram!
Hej! Roligt att ni tittade in hos oss. Jag tycker att du gör helt rätt som står på dig angående elrullstolen. Om han skulle bli "lat" av en sådan? Njä, för helt plötsligt öppnade sig en helt ny värld. Han kan själv välja vart han skall "gå".
-"Vi ses sen" kan han säga och brummar iväg.
Eller
-"Jag kommer tillbaka..."
Han åker alltid bara där jag kan se honom. Men nu kan han själv åka i vattenpölar. Han kan själv stanna vid tidningsstället i affären och välja en Bamse. Han kan själv köra ut på gräsmattan eller på stigar och upptäcka saker utan att be mig. Faktiskt har han inte bett mig för han har liksom inte kommit på tanken att gå någon annanstans än där vi gått förut. Nu kan han helt själv komma på att han vill se och göra saker. Hela hans värld blev större. Han pratar om nya saker och tänker i nya banor. Det är väldigt mycket värt!
Mie: Det har verkligen gett mig inspiration att läsa om hur bra det varit för Neo. Jag hoppas att jag har rätt i min önskan om en rulle, och att det skulle ge Victor mer frihet. Hoppas nu bara att vi får grönt ljus från habiliteringen!
Lycka till och hoppas ni får tillgång till rullstolen ni önskar. Det skulle säkert underlätta för er alla. Sköt om er!
Lowa: Tack, det hoppas vi också!
Skicka en kommentar