onsdag 31 mars 2010
Språkbegåvad?
Det blev nog lite för svårt...Victor säger "Mavis' horn" alltså Mavis tuta. Klart som korvspad eller hur!
Han fick en dvd med Thomas Tåget som endast har engelskt tal, men han vill se på den ändå. När han ser på den så ändrar han sitt uttal, från "ä e ommah" (där är Thomas) till "ih ååmmah" (it's Thomas) med engelsk accent. Så nu är det ännu svårare att tolka vad han säger, när han har börjat blanda svenska och engelska.
Jag blev lite avskräckt när jag såg den autistiska flickan Daniella som i princip bara kunde prata "pingu", efter att ha sett på Pingufilmerna. Så efter att jag såg den försöker vi vara noga med att han får se filmer där dom pratar tydligt, för han är väldigt duktig på att härma alla möjliga ljud.
tisdag 30 mars 2010
Vad säger Victor?
"Eihih hohn"
Ledtråd: det är på engelska och har med ett speciellt diesellok och hennes ljud att göra.
Ledtråd: det är på engelska och har med ett speciellt diesellok och hennes ljud att göra.
Barnavdelningen
Idag var vi in på barnavdelningen och bytte knappen mot en kortare (1.5 cm) och tog lite olika blodprover (blodbild, immunvärden och hjärtsviktvärde). Victor fick Dormicum (midazolam), så knappbytet gick smärtfritt och snabbt. Blodprovstagningen var lite besvärligare för han vred sig så mycket trots lugnande så det gick hål på kärlet, så labbtanten var tvungen att göra 2 stick.
Dagens vikt: 10.265 g (- 85 g). Men det var väntat för gossens aptit har verkligen inte varit på topp på sistone.
Dagens vikt: 10.265 g (- 85 g). Men det var väntat för gossens aptit har verkligen inte varit på topp på sistone.
söndag 28 mars 2010
Gåvagn & tågprat
Lyckades fånga en liten filmsnutt när Victor går med sin gåvagn för första gången, men han tröttnade fort på det och grejade och pratade om sina tåg i stället.
fredag 19 mars 2010
Hurra hurra hurra!!!
Ikväll tog Victor sina allra första stapplande steg, från soffbordet till mammas trygga famn! En oerhört stor och betydelsefull milstolpe i vår lilla kämpes liv.
Så nu kan jag äntligen skriva i Victors "Min första bok":
Tog sina första steg: 3 år och 3 dagar gammal.
Så nu kan jag äntligen skriva i Victors "Min första bok":
Tog sina första steg: 3 år och 3 dagar gammal.
torsdag 18 mars 2010
Att blåsa
Igår hos talterapeuten fick jag tårar i ögonen av lycka. Och det bara för att Victor blåste med munnen på små pappersremsor.
Vi har övat på att blåsa i ungefär 2 års tid, så det kändes helt underbart fantastiskt när det pyste ut luft ur munnen istället för näsan för en gångs skull.
Att kunna blåsa är nämligen vägen till att forma konsonanter. Att något som är så självklart för dom allra flesta, kan vara så oerhört svårt att bemästra för andra.
Vi har övat på att blåsa i ungefär 2 års tid, så det kändes helt underbart fantastiskt när det pyste ut luft ur munnen istället för näsan för en gångs skull.
Att kunna blåsa är nämligen vägen till att forma konsonanter. Att något som är så självklart för dom allra flesta, kan vara så oerhört svårt att bemästra för andra.
onsdag 17 mars 2010
Tårtan
Vår superhjältes stora favorit Thomas Tåget fick stå som modell för årets tårta. Så här såg tårtan ut i fjol då favoriten just då var ett annat färdmedel.
tisdag 16 mars 2010
tisdag 2 mars 2010
Knappbyte
Vi var in till barnavdelningen idag för knappbyte, Victor fick en dos Dormicum i näsan och sen kom kirurgen och bytte knappen. Det hela var över på några minuter, Victor protesterade lite fast han fått lugnande men överlag gick det bra. I rondskålen på bilden ligger den gamla sonden, gulgrön av att ha legat i tarmen i 11 månader.
Sen dags för läkarundersökning, doktorn kunde kolla Victor ordentligt eftersom han fortfarande var durrig och inte protesterade så mycket som han brukar. Det visade sig att öronen behöver tuber igen (pga "limöra") och ena testikeln ska opereras ner. Han ska också göra en ögonundersökning igen för att kolla upp skelningen och en magnetröntgen av ryggen. Så det innebär åtminstone en Helsingforsresa till Barnkliniken i år.
Efter det var det dags för röntgen av ryggen inför skolioskontrollen i april. Tyvärr hade Dormicumet hunnit gå ur kroppen och det var rätt jobbigt att göra röntgen, men dom fick iaf bilder på ryggen att skicka till ortopeden.
Victor har börjat säga "he inne aja" när vi ska göra undersökningar på sjukhuset. Det är lite hjärtskärande att han säger åt sig själv "det är ingen fara" när han vet att något obehagligt är på gång.
PS. Vikten var förresten 10.380 g, nytt rekord och äntligen över 10 kg:s strecket!
Etiketter:
hörsel,
operation,
skelning,
skolios,
sondmatning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)