Idag är det precis ett år sedan jag började blogga och skrev mitt första inlägg. Året som gått har fört med sig nya diagnoser och olika ingrepp och behandlingar, men det har inte varit något dåligt år för det.
Vi "firar" ettårsjubileet med en numera vanlig resa för oss: en resa till Barnkliniken i Helsingfors. För på torsdag ska Victor sövas för 10:e gången två år.
Helt galet att vi orkar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
ja visst är det helt galet. Det trodde man inte innan man fick barn
Helt tokigt!! =(
Idag är det 1 år sedan vi åkte till Drottning Silvias och fick beskedet att Elliots hjärtoperation ställdes in pga platsbrist på IVA.
Vi har hunnit med 5 sövningar under våra två år så jag känner verkligen med er.
Massa styrkekramar till dig!!!
Grattis på 1-års dagen. Jag beundrar er för att ni orkar. Tanken har slagit mig när jag läst här.
Men det finns ju inget alternativ. Och när man är mitt uppe i något så rullar det på. När det sedan är över så fattar man inte riktigt. Vad var det som hände? Har vi gjort allt det där? osv
Ni är som sagt beundransvärda, speciellt Viktor.
/Erika
Oj, milda makter, vad ni prövas alla! Jag håller tummarna att allt går bra och hoppas att vi ses snart. Kramar till min lilla hjälte och hans underbara familj, annette
Lycka till
Tänker på er..
En fråga till experten på sondmat..som en parentes..Är det Pepti Junior Victor äter/har ätit? Vi har testat det en vecka nu men Molls får lite sprut i stjärten av det..Var det så för er i början? Tänkte om man ska vänta och se om det blir bättre, hon har ju aldrig testat nåt annat än Infatrini. Magen kan ju reagera i början kanske???
Kram!
Hoppas att ett-års-blogg-firandet på barnkliniken gick bra för er...
...och att du fortsätter skriva!
Jag brukar läsa din fina blogg om lille Victor. Har själv en liten kämpe som inte har det så lätt och känner ofta igen mig i det du skriver.
Hannsu: Helt galet, men det går ju.
Prinsmamman: Tack, nog har ni också haft det kämpigt med Elliots fötter framförallt. Han som så gärna ville stå på dom. Kram!
Erika: Tack! Visst är det ju så att man inte har nåt alternativ, men sen när man ska berätta för nån vad vi gått igenom börjar man fundera själv. Har vi faktiskt gått igenom allt det där, och än är det inte färdigopererat... Kram!
Annett: Tack för tumhållningar, det gick bra!
Anna: Tack!
Elin: Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det var i början med det, för Victor var alltid lös i magen första året i princip. Men hellre löst än tvärtemot. Jag kan bara tipsa om att Pampers suger upp löst bättre än andra blöjor. Kram!
Honungspojkens mamma: Hej, har läst hela din fina blogg. Tänker på er och fina lilla kämpen Hugo. Kram!
Skicka en kommentar