Igår var vi i Åbo och besökte TYKS hörselcenter för att testa Victors hörsel. Först fick vi träffa två sjuksköterskor som gjorde två olika hörseltest. Först fick Victor sitta framför högtalare som det kom ut olika ljud ifrån, och en sköterska satt bredvid och noterade om han reagerade på ljuden. Det testet gick jättebra och dom var snälla och lugna.
Sen gjorde dom ett
OAE-test (otoakustiska emissioner), likadant som man gör på BB med pluppar i öronen som registrerar impulser från hörselceller i örat. Han fick ett pannband på sig och i det fäste dom sladdarna till plupparna som gick in i ett öra i taget. Han tyckte att det inte var så särskilt kul och grät lite men testet gick att genomföra. Testet visade att han inte har nån hörsel på vänster öra, men höger öra hade tillfredställande hörsel.
Efter det var det dags att träffa öronläkaren, som fast jag sa att jag kan finska envisades med att tala knagglig svenska. Besöket hos öronläkaren var för Victor en helt fruktansvärd upplevelse, han skrek och grät och försökte panikslaget ta sig från undersökningsstolen. Jag frågade om han inte kunde få lite Dormicum för att bli lugn, men det skulle inte behövas enligt läkaren. I stället satte dom honom i "tvångströja", dom la honom på ett lakan och la armarna i kors över magen och sen virade dom in honom hårt så att han bara kunde röra huvudet. Jag fick sätta mig vid hans fötter och ligga över honom och hålla i hans kropp så att han inte skulle röra sig medan en sköterska höll i hans huvud och läkaren petade i öronen.
Han kämpade som ett djur för att komma loss och som vanligt kändes det helt hemskt att tvinga honom till en plågsam undersökning. Men det viktigaste var att läkaren kunde se hur öronen såg ut, och eftersom hans örontuber var på väg ut i båda öronen så tog läkaren ut dom och rensade öronen på vax. Trumhinnorna såg bleka och fina ut, så inga nya tuber ska sättas in förrän han eventuellt får nya öroninflammationer.
Efter "tortyrkammarbesöket" var Victor helt slut och somnade genomsvettig med håret på ända i sin vagn. Vi fick gå iväg och göra ett nytt hörseltest för att se om det blev nån skillnad efter att han rensat öronen på vax och tagit ut tuberna.
Dom gjorde ett nytt OAE medans han sov och det var likadant som det första, dvs ingen hörsel på vänster men höger ok. Sen fick vi igen träffa öronläkaren, men då sov Victor så det kändes skönt att han slapp se honom och bli rädd igen. Han sa att enligt testet har han ingen hörsel på vänster öra som vi misstänkt ända sedan han föddes, men att det inte ska ha nån betydelse för talutvecklingen. Han kunde inte säga att han är döv på vänster öra, för att konstatera dövhet behöver man vara lite äldre och kunna samarbeta under ett hörseltest. Så om ett år ska vi tillbaka och göra ett nytt hörseltest, eller tidigare om vi tycker att hans hörsel försämras.
Lite ledsamt känns det nog att han kanske är döv på ena örat, men för Victors del innebär det inte nån förändring just nu och vi fortsätter med stödtecken som förut.
