Såg en underbar (finsk) dokumentär i veckan: "Niki och Nikis bror" om ett par tvillingbrorsor som båda har en cp-skada. Niki och Sampsa bor i Finland och föddes för tidigt, därav cp-skadan. Filmen visar deras vardag under 2006-2008, deras två hem eftersom föräldrarna är skilda och deras träningsskola och fritid.
Niki klarar sig ganska bra med olika hjälpmedel men Sampsa kan varken tala, gå eller göra så mycket alls själv. Niki är en liten kille som pratar nästan hela tiden och har funderingar om det mesta som kretsar runt honom.
Niki säger i slutet på filmen efter att han berättat att han tänker bli radioreporter när han blir stor: "-Jag har tänkt på en sak. Vad ska det bli av Sampsa när han blir stor, när han inte kan prata?" sen säger han: "-Kanske det inte blir nånting alls av Sampsa...eller så får jag väl ta med honom till radion då".
Hjärtskärande och ändå helt underbart.
Hoppas dokumentären översätts och visas på svensk tv nån gång i framtiden.
Foto: www.yle.fi
2 kommentarer:
Ja, det är något visst med syskonkärlek där den ena har funktionshinder.
Madlar: Ja, verkligen och ännu mer när båda har ett funktionshinder fast den ena mer än den andra.
Skicka en kommentar