Roten till allt ont är enligt min högst personliga åsikt sondmatningen. Nåja, kanske inte allt ont men jag tror definitivt att det är orsaken till att min son får kväljningar och därmed dålig aptit. Det är bara inte normalt att få mat in i magen/tarmen som inte passerar munnen.
Genom att äta med munnen = tugga och svälja så får hjärnan besked om matintag och utsöndrar saliv som innehåller ämnen som bryter ner maten. Hjärnan skickar därefter meddelande till tarmarna att det är dags att börja jobba.
Vi ska påbörja en "Tuggskola" i samarbete med vår talpedagog för att få Victor att tugga mat (och även att dricka) och därmed kunna äta annat än puréer. Tuggskolan är utformad av Mun-H-Center och vi har därifrån fått en broschyr med instruktioner.
Inspirerad av broschyrer räknade jag igenom Victors dagliga matintag + sondningen och kom fram till att försöka lämna bort sondningen och ge honom större mängd mat, för mat innehåller ju också vätska.
Ikväll provade jag att mixa en större burk matpuré och se om han skulle orka äta upp den. Han åt hela burken på 200 ml + en liten fruktburk på 125 ml = 325 ml mat! I vanliga fall äter han 2 st 125 ml burkar och får 80 ml sondmat = 330 ml så det är ungefär samma mängd. Kalorimässigt är det 295 kcal i den "gamla" maten och 305 kcal i den "nya".
En gång är ingen gång, men förhoppningsvis var det inte någon engångsföreteelse!
onsdag 25 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Underbart! Tror ni är inne på helt rätt spår. Smak o konsistens påverkar o aktiverar hunger o upplevelsen av mat.
Ni har inte funderat på PEG som komplement istället för sond?
Underbart att han äter så bra :). Jag tror precis som du att sondningen ställer till det. Det är varken naturlig mat eller ett naturligt sätt att få maten...
Hoppas att det håller i sig!!
Kram, Sofia
Madlar: Det verkade nog vara en engångsföreteelse ändå, idag ville han bara ha sin vanliga mängd. Jag kallar allt för sondmatning som inte passerar munnen. Victor har en knapp, det har han haft sen han var 6 månader gammal.
Sofia: Vi provar igen imorgon med större kvällsportion, kanske det smakar bättre då? Du och jag mot sondningen - eller hur var det? Var det inte så att du funderade på att skriva om det i skolan? Jag kan fortfarande gräma mig över att jag lät dom sätta sond när Victor var 6 veckor. Men det är som det är nu och vi kämpar på. Kanske "Tuggskolan" hjälper? Kram!
Jag grämer mig också...men det hjälper ju inte tyvärr... Men tänk vilka enorma framsteg våra killar gjort de två sista åren!!Hade nog inte trott att jag skulle ha ett matvrak till son som numera äter mer än storebror många gånger :)...
Jag är så glad att båda våra små kämpar äter nu!!
Kramar!
Skicka en kommentar