Nu hoppas jag att jag inte tar ut alltför mycket glädje i förskott, men jag har just pratat med barnomsorgen och det verkar som om vi får den dagisplats vi önskat åt Victor nästa höst! Det är ett vanligt dagis, men det ligger utanför vårt egentliga barnomsorgsdistrikt, så därför har vi varit lite osäkra på att få en plats där.
Dom har 21 platser totalt på daghemmet och mångårig erfarenhet av barn med olika särskilda behov, och dessutom en gruppassitent som kan stödtecken och har erfarenhet av ätproblem/sondning.
Vi ska träffas ännu officiellt i slutet på månaden och diskutera det med specialbarnträdgårdsläraren och personal från daghemmet, men det känns väldigt positivt. Håll tummarna att det går vägen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hoppas, hoppas, hoppas! Självklart håller vi både tummar och tår!
Tänk att våra små bebisar börjar bli så stora... Emelie trivs som fisken i vattnet i parken, det är bara jag som har lite separationsångest och känner mig vilsen då jag går därifrån utan skuttande busfia vid min sida...
Stor karm från Carina och Emme.
Stor kram skulle det vara naturligtvis... Hade visst lite för bråttom.
Carina: Tack, vi håller också tummarna själva! Visst är det svårt att plötsligt bara ha sig själv att ta hand om några timmar. Men du vänjer dig och snart njuter du av den lilla stunden på egen hand, särskilt när du vet att hon har det bra och trivs! *kram*
Kul! Håller tummarna att det går vägen. Som vi tidigare kontaterat; finns det vilja finns det lösningar! Hälsar Mirre och Ella
Mirre: Tack! Jag har er i tankarna när det gäller det här med att framförhållning med sina planer, så ska det nog gå bra. Kram!
Skicka en kommentar