måndag 24 november 2008

Snökaos (inget för flygrädda)

Resan hem blev lite mer dramatisk än vad jag hade tänkt mig från början. Det började med snöstorm när vi skulle åka till Vanda flygplats, det var långa bilköer pga halkan och taxichauffören berättade för oss att dom hade bara en start- och landningsbana öppen på grund av vädret.

Vi kom ändå i god tid ut till flygplatsen och såg direkt på flightlistorna att det stod försenad/inställd på många flighter. Checkade ändå in och hoppades på att planet skulle gå som planerat. Vid gaten fick vi sen information om att planet vi skulle åka med inte hade kommit till Helsingfors för att det inte gick att landa på Vanda flygfält. Så pga ovädret hade vårt flyg åkt till Åbo och sen tillbaka till Mariehamn.

Man fick boka om sin biljett till nästa dag, men jag väntade och hoppades komma med ett senare flyg. Under tiden fick vi veta att dom skulle försöka komma från Åland till Vanda en gång till och i så fall skulle vi få flyga hem. Vädret i Helsingfors hade lugnat sig lite, så planet kunde lyfta från Mariehamn och landade på Vanda. Planet skulle ha gått kl. 17.50 men vi fick gå in via gaten först lite före kl. 23.00. Så vi väntade hela 5 timmar på flygfältet bland alla andra som fått sina flighter inställda eller försenade.

Väl ombord på planet precis innan vi ska taxa ut säger piloten: "-Välkomna ombord, vi ber om ursäkt för förseningen. Vädret här i Helsingfors har blivit bättre, men tyvärr har det blivit sämre i Mariehamn. Vi ska göra vårt bästa för att landa, men om inte det går kommer vi att flyga till Arlanda. Ha en angenäm flygresa."

Men vad trött jag blev, inte hade jag nån lust att hamna på Arlanda mitt i natten. Och inte blev jag heller direkt lugn av att tänka på att dom "skulle göra sitt bästa för att landa", flygrädd som jag är.

Flygturen blev ändå rätt lugn, lite turbulens och tjock vit snöyra runt planet. När vi började närma oss landning sa piloten att det var 10 minuter kvar. Då började mardrömmen, turbulensen ökade och det kändes som planet kastades runt i stormen, piloten försökte gå in för landning flera gånger. Han var på väg ner, men måste dra på gas och öka höjden för att försöka landa på nytt.

Jag satt och skakade av skräck och trodde att jag faktiskt skulle dö av att vi störtade i stormen. Till slut såg man svagt lite lampor på landningsbanan och vi dunsade ner och planet kanade lite från sida till sida på landningsbanan innan det stannade. Det var den värsta landning jag nånsin varit med om, fy fasen vad hemskt det var.

Men jag överlevde och det kan väl inte bli värre nästa gång, känns lite som om flygrädslan blev mindre konstigt nog, nu när man varit med om det värsta.

Som grädde på moset var min väska inte med in på bagagebandet, men då kunde jag bara skratta lite hysteriskt och tänka att "varför inte det också" när allt annat gått snett.

Som tur var behövde jag inte bryta ihop, för när piloten kom av planet såg jag att han bar på min ryggsäck. Hur han fått tag i den vet jag inte, för jag tog den och tackade och sen ville jag bara åka hem.

Gissa om det kändes skönt att stå med fötterna på fast mark igen!

2 kommentarer:

Mikaela sa...

Tror jag det! Huahia, jag tycker det är otäckt att flyga en solig, varm dag, så detta....*ryser*

Imsavimsa sa...

Mikaela: Ja, det var faktiskt inget vidare...Men som det känns nu är jag inte lika flygrädd mer, för vad kan bli värre än det här? Vi får se i januari hur det känns, när jag ska flyga igen till del 2 av kursen.