Så var det dags igen att "svälta" sonen. Efter att ha ätit rätt dåligt i ca 2 veckor och ha spytt slem flera gånger den senaste veckan ringde vi till sjukhuset. Vi fick komma in till barnavdelningen och väga honom och träffa en av våra favoritläkare från Jönköping. Sonen hade gått ner till 8525 g och läkaren tyckte att det syntes på honom att han magrat.
Vi bestämde att prova att fasta igen, så nu blir det 5%-ig glukos i 2 dygn och sen sakta börja ge fast föda igen. Det har ju fungerat förut och vi hoppas att det gör det igen. På måndag ska vi in på ny vägning om allt går bra under helgen, blir han alltför medtagen måste vi åka in med honom.
Det som är lite trist är att vi inte får ge honom nåt alls via munnen, för sist vi fastade honom så satt han och tecknade "mat" om och om igen. Det kändes så grymt att säga nej, men det är för hans eget bästa som tarmen måste få vila så att den börjar fungera igen.
På bilden sitter han med sin "lilla" glukosflaska och matpumpen som nu får gå varm i 2 dygn.
9 kommentarer:
Oh, gud vad trist, vet dom inte vad det beror på att det blir så här?
Ha en trevlig helg trots allt
Kram Hanna med Oscar, (och resten av familjen så klart ;-)
Hannsu: Trist var ordet...och nej, teorierna är många men svaren är få.
Senaste teorin är väl att han har en avvikande tarmuppbyggnad som kombinerat med gastroparesen och immunbristen gör så att han sannolikt får en överväxt av tarmbakterier så att näring inte tas upp.
Vi har provat olika sorters antibiotika som Flagyl och nu senast förra veckan Ciprofloxacin. Men inget av dom hjälper och det gör fastan. Skulle gärna hitta nåt annat sätt som inte skulle göra honom så medtagen och tappa vikt.
Trevlig helg till er också, och akta er för monster i kväll! Storebror ska gå ut på bus eller godis som PUNKARE!
Lilla vännen! Tänk om man kunde förklara allt de behöver vara med om på ett enkelt sätt. Hoppas helgen går bra och att det snart blir måndag (?!!)igen. Kramar
Hoppas nu allt går bra och att han får äta med munnen snart igen.
Grodansmamma: Ja, tänk om...Nu är han så liten att han accepterar det mesta ändå utan större protester. Det blir nog svårare när han blir större och visar sin egen vilja mer.
Lena: Jag ser verkligen fram emot söndag eftermidddag när han får mat igen! Andra dagen brukar vara kämpigast för Victor, så imorgon är han nog rätt mör.
Men lille plutten... Aldrig får det vara bra...
Hej Imsavimsa, jag har läst hela din blogg. Gråtit ibland, skrattat ibland. Känt hela tiden. Jag har lämnat kommentarer lite här och där. Men ord blir så platta. Jag tror att du vet. Att jag vet. Vi måste orka för våra barns skull. Men jag tänker, när jag läser om din fina kille (GUD SÅ VACKER HAN ÄR!), hur ska HAN orka? *Styrkekramar med energi!*
Freja: Nej, det verkar så som om det alltid är nåt som krånglar. Hoppas ni får hjälp med Frejas kräkningar. Kram!
Heléne: Oj, att du läst hela bloggen, det gör mig glad! Tack också för dom fina orden om min son & styrkekramarna!
En av orsakerna till att jag skriver bloggen är just det att vi är många som har små barn som kämpar. Och att läsa om andra gör att det inte känns som man är ensam i sin kamp för sitt barn.
På frågan om hur han ska orka så finns det inget alternativ. Han måste bara orka för att kunna växa och bli större. Han har varit i så mycket sämre skick så lite tarmproblem och fasta skrämmer inte oss. Tvärtom känns det som en vardagsgrej bland andra vardagsgrejer.
Jag hoppas och ber att det så småningom vänder för Victor och att det inte ska krångla så mycket jämt.
Kram!
Skicka en kommentar