Dagens tema får bli en bild på dagens lunch. Åt en fantastisk fårostmacka på Café Bönan som kastade mig tillbaka till tidigt 80-tal när jag och min mamma ofta åt på Café Pan på Götgatan i Stockholm. Café Pan var ett veggo-new age-fik som inte längre finns men som hade väldigt god mat inspirerade av Cranks i London.
Tänk att en liten tugga av en smörgås gjorde att jag färdades bakåt i tiden till kärnkraftsdemonstrationer, drakfestivaler på Gärdet, kvinnokampsmöten, vegetarianism och annat som min mamma ägnade sig åt när jag var liten.
6 kommentarer:
Det är otroligt hur man kan bli påmind om förr bara genom att känna vissa smaker, dofter eller se vissa föremål.
Kul är det!
Kram, kram!
Men fårost kan väl aldrig bli omodernt?
DOfter och smaker är enorma minnesbanker.
Evelyn: Visst är det, ibland blir man förvånad över vad man kan komma ihåg.
Klimakteriehäxan: Omodernt, nej aldrig! Men lite retro kanske ;-)
Fritt ur hjärtat: Håller med dig fullständigt. Man borde utnjyttja sin minnesbank bättre, tänk bara hur galna smakassociationer som görs vid vinprovning.
Visst kan smaker, lukter ge härliga retrokast i skallen! Kul tolkning ;-)
Känner till Cafe Pan, eller kände till det...
Ska komma tillbaka till din blogg när jag har mer tid. Verkar finnas en del läsvärt!
Erik: Kul att du hittat hit!
Vågade aldrig äta morotskakan på Café Pan som liten, det lät uräckligt. Nu serveras det ju på varje café och är väldigt gott.
Läs gärna mer om du har tid, det handlar mest om yngsta sonen och vardagen med hans sjukdom.
Läste ditt motto förresten, och instämmer! Allt går så mycket lättare om man inte är negativ och klagar hela tiden. Att få andra att skratta är också en konst att vara stolt över.
Skicka en kommentar