Var in till barnavdelningen i morse för läkarbesök och provtagning. Vi hade med oss urinprov som dom kollade direkt och det var helt ok, inga indikationer på socker i urinen eller njurpåverkan. Doktorn vi fick träffa var återigen en ny men helt ok, han kände till Noonans syndrom och matproblematiken så det behövde jag inte förklara den här gången.
Läkarundersökningen visade att det mesta var ok, såsom öron, svalg, lungor, tarmljud och leverstorlek. Han beställde en hel radda med blodprover: blodbild, hb, proBNP (sviktvärde), blodsocker, CRP och borrelia. Vi fick också en tid till hjärtultra i slutet på månaden och vi diskuterade olika möjliga orsaker till Victors trötthet och sen fick vi gå ut och vänta på labbet ett tag.
Labtanten kom och såg lite stressad ut men inget oroväckande, men hon visade sig vara helt fel person att ta blodprov. Hon blev jättenervös och sa att "han är så liten och sjuk", hennes händer skakade jättemycket och hon fumlade med fjärilsnålen och tappade saker på golvet flera gånger. Som tur var hade jag ett bra grepp om Victor och sjuksköterskan också som hjälpte till, för sen när labtanten väl stack honom höll hon på att svimma på riktigt och tappade tag om fjärilsnålen så att den roterade ett helt varv runt i insticket och punkterade blodådern...
Victor blev jättestressad av att hon var så fumlig så han bara skrek och vred sig, och desto mer skakade tanten. Jag såg att sjuksköterskan som var med också undrade vad tusan labtanten höll på med. Som tur var for inte nålen ur och hon fick nästan alla rör hon skulle ha, men det sista blev halvfullt men det var definitivt inte Victors fel utan hennes eget.
Jag undrar bara hur man tänker om man börjar jobba som labsköterska och tycker att det är jobbigt att ta blodprov? Som tur var gick det ju bra för Victor som lugnade sig snabbt, men med ett större barn kunde det blivit ett större trauma med en labtant som tycker att det är så läskigt så att hon själv nästan svimmar.
Uppdatering: Doktorn ringde just och alla labprov utom vita blodkroppar var ok (lite sänkt värde), så han tror att det kan röra sig om något virus. Borreliasvaret tar länge att få så det får vi vänta på. Om han inte piggnat i eller om han blir sämre inom några dagar ska vita blodkroppar tas om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
men suck...vilken "typ"
Jag är en sån krånglig morsa att jag kollar in deras arbetslistor (!) innan jag låter någon av mina små barn bli stuckna :) . Har iaf två där som jag gillar som sticker bra!
men ibland har man inte möjlighet/tid att välja nej..*kram*
Trean: Jamen eller hur, "labklant" brukar jag kalla dom som borde byta jobb - tyvärr finns det mer än en i labbranschen som hamnat fel.
Det finns många som är superbra, snabba och säkra på sin sak och då går det bäst. Värst är såna som inte vågar men envisas ändå, det blir bara blaj av deras stick och så skrämmer dom barnen. Kram!
Ojdå! Stackars liten...Att inte sjuksköterskan tog över när hon märkte att det inte gick så bra?
Skönt att det inte var något allvarligt iaf...Hoppas han kryar på sig snart!
Dessa virusinfektioner kan vara så sega och långdragna tycker jag. E har varit förkyld i flera månader och bara haft kortare friska perioder emellan denna höst :(.
Hans doktor övervägde att börja med Sulfa igen för att stärka hans försvar, men jag vill avvakta ett tag till.
Många kramar, Sofia
Sofia: Det var en så overklig situation när både jag och ssk:an fokuserade på att labtanten inte skulle svimma och trilla av stolen. I efterhand känner man sig lite feg när man inte säger stopp, men det var viktigt att ta proverna och när hon hittade en ven direkt fast hon skakade var vi bara inställda på att genomföra det fast det blev så galet.
Det konstiga är han ju inte känns sjuk, bara trött och kinkig. Jag hoppas att doktorn har rätt ang. virus och att han snart piggnar i! Kram!
nä, fy, hon borde jobba med vuxna eller annanstans.
Ni och tappre Viktor fixade det såklart!
Hannsu: Tyvärr har vi inte skilda labsköterskor för barn och vuxna på vårt sjukhus utan alla kommer från samma labb. Men dom borde ju själva veta om dom pallar med små barn eller inte.
Men det var inte första gången vi hade nån som bara skakade (och skyllde på annat) och var svimfärdig. Det dåliga är att dom inte erkänner det fast alla kan se det och särskilt den som blir stucken...
Det kanske är dax för denna person att leta efter nytt jobb. Är ju skandal att en sådan person får lov att ta blodprov på någon.
Ett barn som är svårstucket eller är rädd för sjukvården får ju inte mer förtroende efter en sådan behandling.
Hoppas verkligen att detta var första och sista gången ni fick denna person.
Hoppas att han redan har börjat krya på sig
Kicki: Hon hamnade på listan över personer som inte sticker Victor, det är en sak som är säker. Han har för övrigt piggnat i och är inte alls kinkig mera så förmodligen var det nåt virus eftersom det gick över. Kram!
Skicka en kommentar