onsdag 8 oktober 2008

Varför Downs syndrom?




















Någon kanske undrar varför jag har så mycket DS-bloggar i min blogglista. Orsaken till det är nog att vi när sonen föddes trodde att han hade Downs syndrom. De yttre tecknen var rätt tydliga: fyrfingerfåra, sneda mandelformade ögon, tjockt nackskinn och väldigt slapp i kroppen.

Eftersom han föddes på kvällen var det ingen läkarundersökning förrän nästa morgon. Under natten var både sonen och jag vakna ganska mycket och då kommer jag ihåg att jag tänkte, att det spelar ingen roll vad han har. Huvudsaken är att han är min och att jag älskar honom.

Det första vi frågade efter första läkarundersökningen och hjärtultraljudet när han var 12 timmar gammal, då jag med darrande röst sa: "-Vi är oroliga att han har Downs syndrom, har han det?" Svaret kom fort från läkaren: "-Nej, det tror vi inte, men vi tror att han har ett syndrom som heter Noonans syndrom".

Så på något sätt känns det som om han föddes med Downs, men det visade vara något annat i stället.

2 kommentarer:

Sören sa...

Härligt!
Det annorlunda är varken bra eller dåligt. Det är bara annorlunda.
Och för egen del har det goda övervägt det dystra många gånger om.

Tack för tipsen om Dan Drinker.
Skön kille.
Det är humor och hjärta.

Må så gott och ta hand om er!

/Sören

Imsavimsa sa...

Sören: Tack! För min del har sorgen varit större över det rent fysiska, alltså sonens medicinska problem mer än själva syndromet.

Jag tycker också att annorlunda och ovanligt är just det, annorlunda och ovanligt och jag är tacksam över att jag fått det i mitt liv form av en mycket älskad son.