måndag 1 september 2008

Tittut på Åland!















Från att ha läst ett av många lyriska inlägg om TittutMasarinmammans blogg, föddes en spirande tanke om att starta liknande verksamhet där vi bor. Vi var på studiebesök hos Tittut i Stockholm i maj, och nu den 15 september startar vi en helt egen verksamhet här på Åland!

Vi kommer att hålla till på S:t Mårtensgården i Mariehamn, måndagar jämna veckor mellan kl. 11-13. Vi ska sjunga teckensånger, leka med våra barn, prata och fika. Precis som en vanlig barngrupp, med undantaget att vi och våra barn är allt annat än "vanliga".

Tittut på Åland är till för små barn (0-3 år) med olika funktionshinder och deras familjer.

Så tusen tack till Masarinmamman för att du delade med dig om fantastiska Tittut, utan dig skulle vi inte ha förverkligat detta! Och tack också till all personal på Tittut som tog emot oss med öppna armar och lät oss låna både koncept och namn!

14 kommentarer:

Grodansmamma sa...

Åhh vad kul! Vad duktig du är som fixat detta. Hoppas att det blir toppen! Kram

Mia sa...

Grodansmamma: Tack, vad snällt skrivet! Hoppas också att det blir toppen, vet ju inte hur många (eller få) som kan tänkas komma, så lite nervigt är det.

Kram!

Anonym sa...

Ja, Tittut är verkligen toppen måste jag säga även om vi fortfarande är i början av vår Tittut-karriär. Nu har jag hittat hit till din blogg också. Spännande!

Anonym sa...

Grattis! Otroligt bra fixat av dig, är helt övertygad om att ni kommer få det lika underbart som vi har det. En sann oas!

Och så blir jag lite rörd och stolt och glad över att du hittade till Masarinmamman, läste om Tittut och att det fick dig att dra igång hela Ålandsprojektet.

Kram!

Mia sa...

Helena: Vad kul att ni får gå på Tittut, roligt också att du hittat hit!

Mia sa...

Masarinmamman: Jag kan helt klart konstatera att din blogg har varit en enorm tröst för mig, särkskilt under mina första stapplande steg i början som "kromosommamma".

Så mycket igenkännande i situationer som du upplevde och du beskrev liknande tankar som jag också hade. När du skrev att du kunde känna styrka och glädje igen var det som om en sten lättat även från mig. Kan du, så kan jag också tänkte jag då.

Och då du skrev om Tittut var det nåt som verkligen klickade i mig, att finns det såna fantastiska människor på riktigt? Fina människor som har som yrke att lappa ihop vilsna familjer efter den känslomässiga virvelstorm det innebär att få ett barn med kromosomförändring.

Tack också för att du fortsätter skriva så fint om hur vardagen med Masarin & Bombadill är!

En av orsakerna till att jag började blogga är det jag skulle vilja dela med mig av det jag lärt mig under min resa. Precis som du gjort under din.

Många kramar,
Mia

Abbes pappa sa...

Men tjena, Mia. Vad impad jag blir!

Så underbart det är med engagerade människor. Tänk vad många andra du ska glädja nu. Bra jobbat!

Och jag håller med dig, Masarinmammans blogg är superbra.

Mia sa...

Abbes pappa: Tackar å bockar! Man ska inte underskatta föräldrakraft, med den kan man åstadkomma mycket bara viljan finns! Nu hoppas vi bara att vi når ut till målgruppen och att det dyker upp nyfikna barn och mammor om drygt 2 veckor.

Vi har gjort infoutskick till MVC, BVC, socialkurator, lekterapin, habiliteringen m.fl. Vi har blivit intervjuade för ett reportage i en av lokaltidningarna och vi ska göra en puff i radion nästa vecka. Den som missar att vi startar Tittut här bor nog under en sten ute i skogen och är nöjd med livet som det är;-)

Anonym sa...

Vad du är duktig! Och fort tycker jag det gått också! Hoppas verkligen att det kommer många familjer! Jag önskar såå att det funnits nåt liknande här.
Öppna förskolan här har grupper för unga mammor och utländska mammor bl a. Borde ju vara en grupp för "oss" också...

Jag tycker att ni alla tre, Abbepappan, Masarinmamman och Du har oerhört fina och inspirerande bloggar. Jag blir så ofta rörd av er alla tre!

Kram, Sofia

Anonym sa...

Vilken kul grej. Skulle vilja veta mer om hur du har gått till väga för att genomföra detta. Har funderat ett tag på att försöka få igång någon form av öppen förskola men för föräldrar och barn med särskilda behov.
Lycka till

Mia sa...

Sofia: Tack för dina fina ord, det värmer verkligen! Jag håller med att det borde finnas överallt, men som du ser kan man dra igång det själv. Och vi håller tummarna att det finns fler familjer här än vår som kan ha nytta Tittut.

Idag ringde det en representant från finska kyrkan och ville göra en intervju, så imorgon ska vi banda in det för pod-sändning på deras hemsida. Kul!

Mia sa...

Kicki: Helt kort så började jag med att kontakta habiliteringen för att se om dom kunde tänka sig att starta en sån grupp ha det i sin vanliga verksamhet.

Efter att fått nej där så tog jag upp det i vår hjärtebarnsförening för att se vad dom tyckte. Det kändes sen som ett för stort projekt och ansvar för en liten förening.

Därför vände jag mig till vår församling som har haft babyrytmik, musiklek och klapp-o-klang i många år och undrade om dom kunde tänka sig ett samarbete.

Som tur var fick jag napp där och efter diskussioner och studiebesök blev det verklighet.

Du får gärna maila mig om det är nåt annat du undrar över!

Anonym sa...

vad duktig du e mia verkligen..mari

Mia sa...

Mari: Tack, vad snällt skrivet av dig!