måndag 1 september 2008

Fastan över!















Tarmvilan är över för den här gången. Den var mer påfrestande för sonen än förut och man märkte tydligt att energibristen (1 liter 5%-ig glucos innehåller endast 200 kcal) gjorde att han blev trött och ledsen. Han gick ner i vikt 250 g på 48 timmar, så vi är igen nere vid 8075 g, men han brukar gå upp rätt fort sen när han börjar äta igen.

Och på tal om att äta, vad hungrig han var efter fastan! Stor skillnad mot tidigare gånger, nu när vi mjukstartade med en halv burk fruktpuré så blev han så ledsen när jag tecknade att maten var slut. Han grät och skrek, och det skar så i hjärtat att inte kunna ge honom mera mat. Jag brukar inte ge med mig för gnäll, men jag kunde inte stå emot när han så tydligt visade att han var hungrig. Så det blev en hel burk + 40 ml i sonden, och det verkar inte ha avtagit. För ända sen i lördags har han blivit ledsen när maten varit slut, men jag har inte vågat ge mer än 1 burk i taget. Idag ska jag prova och se om han fortfarande har stor aptit, eller om han lugnat sig lite.

Han har t.o.m. ätit mjölk från sked, det har han inte gjort sen i januari. Jag erbjöd honom en nappflaska med mjölk, men det totalvägrar han fortfarande. Han har också slickat på en morot och ätit lite chokladglass. Jag provade att ge honom några Rice Crispies igår och visade hur man öppnar munnen och äter flingorna. Han tittade noggrannt och tog en näve och förde mot munnen, fast han öppnade inte utan släppte dom utanför munnen och tog en näve till. Gullunge!

Så fast fastan är en jobbig process, så öppnas det efteråt ett "aptit- och smakfönster" som ger oss en ny chans att få honom mer intresserad av att äta.

PS. Sonen leker i köket. Stackars barn som tvingas växa upp med norra Europas fulaste köksgolv.

2 kommentarer:

Sofia sa...

Skönt att det är över! Vad jobbigt det måste vara för er alla. Nu börjar han ju bli en stor kille som vet (och visar) vad han vill kan jag tänka.
Jag förstår dig verkligen när du inte kan neka honom mat!! Men vad bra ändå att han visar sin hunger så tydligt.
Om han vill äta mer, kan du då låta honom ta mer i munnen och minska sondningen eller blir det för lite vätska då?

Sen har jag tänkt på vad er läkare sa sist om fibrer. Vår dietist säger att jag inte ska börja med fullkornsvälling ännu. Han har inget behov av fibrer ännu enligt henne. Hon menar att fullkornsvälling är ett nytt påfund och barnen klarade sig bra före den kom! Så olika det kan vara...

kram, Sofia

Imsavimsa sa...

Sofia: Nu får han äta hur mycket han vill, det var bara direkt efter fastan som vi var lite försiktiga med mängder. Fast det verkade nog vara nyhetens behag med mat efter fastan, för nu han äter ungefär som vanligt igen.

Jag hade förresten laddat upp inför debatt med läkaren i lördags morse. Men det blev platt fall när han föreslog att vi skulle fortsätta som vi gjort (!) och ta upp tarmproblematiken igen med vår ordinarie läkare för ordentlig utredning.

Och jag som t.o.m. hade skrivit en lista över allt som lillebror ätit resp. fått i sonden i hela sitt liv för att visa vilka framsteg vi gjort ;-).

Kram!