lördag 17 maj 2008

Det är roligt nästan jämt

Nä, tänk för att det inte är det. Piss och skit och helvetes jävlar skulle jag vilja skrika just nu....

Dagen började med att upptäcka att sonens gastrostomisond troligen gått sönder, han har ju ingen vanlig knapp eller PEG, utan en som går genom magsäcken in i tunntarmen. I alla fall så stack den ut ca 3 cm längre ut genom magen än vanligt, och det hängde kvar en bit av ballongen på utsidan.

Nåväl, jag sansade mig och gjorde rent runt öppningen och tejpade fast allt på magen så att den inte kom längre ut. Ringde sen till sjukhuset och sa att vi kommer in.

Fick träffa en läkare som jobbar på Barnkliniken i Helsingfors som vi känner sen tidigare och hon kunde bara konstatera att ballongen nog gått sönder och hon skulle ringa till kirurgen i Helsingfors. Vi fick gå på en kontraströntgen för att se om sonden låg kvar i tarmen, och det gjorde den som tur var.

Så nu ska vi vara försiktiga så att inte den kommer ut mer, om den gör det måste vi snabbt åka till Helsingfors för operation.

Känns allt annat än roligt just nu, trots att vi visste att sonden skulle bytas, men inte att den skulle gå sönder och att vi skulle behöva åka redan nu.

För att ytterligare spä på med lite mera pessimism så kanske dom inte kan göra dom andra planerade ingreppen (tarmbiopsi, testikeloperation och ögonundersökning) under samma narkos. Det innebär att vi kanske måste åka på operation nr 7 snart efteråt denna operation...

Vi har tid till ortopedkonsult nästa vecka här hemma, den tiden har vi väntat på i 3 månader. Skulle ogärna missa den för att vi är i Helsingfors, och sen vara tvungna att vänta 3 måndader till. Orsaken att det skulle bli så lång väntetid är att han bara kommer hit en gång i kvartalet.

Som grädde på moset är sonen förstoppad sedan förra veckan, vi har bara lyckats få något ur honom genom vattenlavemang varannan dag. Nu funkar inte det heller så vi måste ge laxerande medel och sen lavemang för att få magen att fungera.

På måndag ska vi tillbaka till sjukhuset (om sonden hålls kvar så länge) för att kontakta kirurgen igen och se om dom har schemalagt nån operation.

Håll tummarna att det funkar med vår provisoriska tejpning och att vi inte behöver åka akut.

2 kommentarer:

Hanna sa...

förstår att du vill skrika.
Kan tänka mig att till råga på allt elände så måste det kännas pest att bo så långt från sjukhuset.
Kan inte annat än skicka lite styrkekramar till er.

Själva skall vi till kärllab på tisdag och kolla aneurysmen på aortan och när dom skal operera det. Känns inte så kul. Vi är också vana att få skit och pest besked varenda gång.

MVH Hanna
Hankim från aff

Imsavimsa sa...

Hanna: Tack för styrkekramen! Stunder som denna önskar man att det fanns regionsjukhus på en timmes bilväg.

Som det är nu tar det oss 10 timmar med båt + bil. Flyg tar ungefär 2 timmar med transfer inräknat, men då kan man inte alls ta med så mycket saker som i bilen.

Lycka till på kärllabbet, hoppas ni får ett besked som inte är så mycket pest den här gången.