onsdag 21 maj 2008

All about Imsa

Min första bloggutmaning fick jag idag från Grodansmamma, kul!

Vad gjorde jag för 10 år sedan: Var föräldraledig med vår dotter. Inget världsomvälvande direkt.

Skulle frågan ha varit för 9 år sedan hade svaret blivit lite mer intressant. Så jag skriver det också:

I maj för 9 år sedan hade jag oturen att smittas av dotterns vattkoppor. Trodde att jag skulle dö på kuppen, 40 graders feber i 10 dagar. Fick smärtstillande tabletter, starka antihistaminer och herpesmedicin och kände mig allmänt pestsmittad. Sjukskriven i 3 veckor och såg ut som en salami resten av sommaren. Dottern vågade inte titta på mig och svärmor började gråta när hon fick se mig när jag var som mest koppig. Det finns en orsak att man ska ha barnsjukdomar när man är barn, inte när man är 26 år och upptäcker att man kan ha vattkoppor precis överallt på kroppen, även inne i munnen.

5 saker på min "Att göra lista" idag:
1. Ringa Scandic för att boka rum (just in case nr 2 inte funkar)
2. Ringa Ronald McDonald Hus för att kolla att dom fått våra papper från Barnkliniken
3. Baka blåbärsmuffins till ett möte
4. Möte med Handikapporganisationer om våra Tittut-planer
5. Hjälpa dottern att packa inför Stafettkarnevalen

5 dåliga egenskaper: disträ med stort D, långsint, tidsoptimist, uselt namnminne, spenderar alldeles för mycket vid datorn.

5 platser där jag bott:
1. Gustavsberg
2. Pemar, Finland
3. Skuru
4. Älvsjö
5. Mariehamn, Åland

5 jobb som jag haft:
1. Videobutiksanställd
2. Kassabiträde (heja Konsum!)
3. Kanslist
4. Biblioteksassistent
5. Informationssekreterare

5 personer som jag vill veta mer om: Masarinmamman, Sandra, Söt & Snygg, Konsum och Fred.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för utmaningen! Jag ska fundera och återkommer!

Vattkoppor i vuxen ålder,vilken rysare...

Mia sa...

Masarinmamman: Du behöver inte anta den om du inte vill såklart!

Vattkopporna var faktiskt värre än nåt jag kunde tänka mig, kommer ihåg att jag i feberdimmorna såg en dokumentär om en man som höll på att dö av muncancer. Då tänkte jag att jag vet hur det känns när hela munnen är ett öppet sår och man inte kan äta längre. Så djävligt var det.

Som tur var gick det ju över och i efterhand känns det lite patetiskt att ha sett sig som döende av en barnsjukdom.

Anonym sa...

Sötis!

Tack för hejandet och den allmänna kärleken. Tyvärr kan jag inte ta vid utmaningen då jag är alldeles för nervös för att röja identitet o.s.v.

Men en inofficiell genomgång mellan dig och mig:

Vad gjorde jag för 10 år sedan: Mådde ganska dåligt och förberedde isärflyttning och stadsbyte. Nu är det bättre.

5 saker på min "Att göra lista" idag: en hemlig sak, jobba, jobba, jobba, jobba.

5 dåliga egenskaper: mesig, otålig, för tålmodig, glömsk, långsam.

5 jobb som jag haft: Telefonförsäljare, Kassabiträde (heja Imse!), musiklärare, telefonintervjuare, karusellskötare, sockervaddsförsäljare.

Och förlåt för att jag tog upp en massa plats i ditt kommentarfält.

All kärlek,
konsum.

Mia sa...

Konsum: Tack i alla fall! Du får ta upp hur mycket plats du vill i kommentarsfältet.

Gillar din sida skarpt! Ler ofta av igenkänning men har inte skrivit nåt. Tyvärr finns det en del surpuppor som inte förstår grejen...

Ett exempel var under julruschen ett år så kommer det in en tant med ett litet foliepaket. Hon vecklar upp det i kassan och där ligger det skinksmulor. Oerhört upprörd vill hon ha en ny julskinka för den som vi sålde var det nåt fel på. Säkert...inte alls hennes fel att den blev torr och smulig.

Sen är det så kul (not..) att dom alltid går till kassan fast det finns ungefär 20 andra i butiken som man kan vända sig till.

Kram!

Anonym sa...

Hej!
Läste bloggen oj vad du skriver bra! Du kan också gå in på min blogg där jag skriver om min vardag på två språk.
http://maria-marias.blogspot.com
Välkommen!
Kram, Maria

Mia sa...

Maria: Tack, vad snällt! Ska kika in på din blogg.