Calling Murphy...

Borde väl ha förstått att påbörja ett projekt med surdeg som tar 7 dagar är som att knacka Murphy på axeln och be om otur.

Vi har just kommit hem från sjukhuset där vi varit på förmiddagen eftersom vi inte kan ge sondnäring åt sonen längre. Han mår så illa och har t.o.m. kräkts fast han inte ska kunna göra det. Han är inte magsjuk utan det är hans eländiga mage och tarm som slutar dra.

Så nu står han på enbart klara vätskor (5%-ig glukos med elektrolyter) via sonden och får bara halva dygnsmängden vätska mot normalt, endast 330 ml/dygn...inte mycket för en 1-åring.

Han är i övrigt ganska pigg när han slipper maten och sitter och kollar på "Hopphatten" just nu.

Vi ska in på fredag igen och kolla vikten, men bara om det funkar att vara hemma med så lite vätska. Om han blir medtagen eller illamående och det inte funkar åker vi in, och då blir det intravenös näring i stället. Håll tummarna att vi slipper och kan vara hemma på Valborg med resten av familjen.

PS. Sen har innovative storebror spontant bjudit in halva klassen på fest i morgon på 1:a maj...stackarn sitter nu och ringer och säger åt alla att det inte går. Jag vet inte vad han hade tänkt ha för fest, men han hade sagt åt alla att komma hem till oss kl. 18.00 i morgon. Gullungen, rart att han vill ha fest, men även med en frisk lillebror så behöver vi nog lite mer förvarning än 24 timmar om det ska hållas fest här hemma.