Låt Lovas korta liv bli en inspiration till att leva livet fullt ut, man vet aldrig när det är dags för livslågan att blåsas ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om livet i en familj med ett svårt sjukt barn. Det blev inte som man tänkt sig, men det blev bra ändå.
3 kommentarer:
<3
Åhh så sorgligt! Har givit ett bidrag nu i hennes namn, men det känns så futtigt...
Håller med dig, man ska ta vara på dagarna, timmarna och minuterna- och göra dem till det bästa, till det ljuva livet,
kram till dig
Caroline: Vad fint gjort av dig! Lovas mamma blir nog glad av stödet till forskningen. Kram
Skicka en kommentar