Så vi fick åka direkt till avdelningen i stället för till labbet, och efter en stunds väntan var det dags för att prova om lite Dormicum skulle underlätta proceduren. Han har fått Diazepam en gång förut och då blev han mest glad och flörtig.
Vi väntade ca 20 minuter efter att han fått medicinen. Sen kunde man se att började han bli påverkad, men bara lite för han satt stadigt i soffan och lekte. Labsköterskorna kom in och provade först sticka i ena armen medan sonen gallskrek, fast han orkade inte kämpa emot lika mycket som vanligt. Inget blod därifrån alls... och sen en liten paus så att han fick återhämta sig lite.
Sen ett nytt försök i andra armen, och stick nr 2 gick bättre, fast han gallskrikande blev fasthållen av fyra personer varav tre sjöng "Bä bä vita lamm". Sen fick dom äntligen alla prover tagna.
Men det kändes ändå bättre med Dormicum än utan, just för att han orkade inte kämpa emot med kroppen som förut. Så det gick bra att hålla honom utan att det kändes som att man tog i för hårt. För han är inte svårstucken, det är bara det att han får panik när man håller fast honom. Då vrider han sig som en orm och fäktar med armar och ben så nålen inte hålls kvar i kärlet.
Men jag blev överraskad att han var påverkad så länge. Vi måste vara kvar på sjukhuset i 2 timmar efter han fått Dormicumet och då var han fortfarande helt dimmig och bara flinade rart. Ungefär vid kl. 16 var han sig själv igen, så det satt i ungefär 6 timmar.
Bilden är tagen "under the influence"...därav den lätt disiga blicken.
Provsvaret med TSH, T3, T4 (sköldkörtel), transglutaminas och IgA (celiaki) kommer om en vecka. Alla andra värden var ok, ProBNP (sviktvärdet) var över 400 men det har det varit länge (ska egentligen vara under 100). Och Na (natrium) var på gränsen men det är för att han svettas såna mängder p.g.a. högerkammarsvikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar